Energi och kunskap vibrerar runt om mig. Att arbeta utan tanke på resultat. Initiativet är att driva företaget vidare och sprida hjärtats vibration. Resultatet är fritt. Om det kommer ordrar blir jag glad men det är inget jag stressar över. Kommer det så kommer det. Det som ska hända händer. Balans mellan effort och surrender. Hur säger man det på svenska egentligen?
Jag gör insatsen. Energi in i företaget men sen släpper taget om det som eventuellt kommer tillbaka. Jag vill endast sprida hjärtats vibration vidare ut i universum. Detta tar sig i form av mina idéer och min kreativitet. Det är en jordisk form av manifestationen av kraften vi alla består av.
På jorden har vi den unika förmågan att forma materian som vi önskar. Det är unikt för denna värld. Att skapa i denna form av existens. Att låta energin och kärleken från universum flöda genom mina händer och ut i världen. I mitt dagliga arbete med företaget innebär det att jag låter hjärtat bestämma vad jag gör. Min kreativitet är fri.
I december vill jag gärna ordna en mysig kväll i Ateljén med klädvisning och försäljning av kläderna. Hur är detta i hjärtats tjänst och utan fokus på pengar och att sälja? Att driva ett företag med den huvudsakliga uppgiften att sälja och ge utkast i form av vinst och pengar är ett uttryck av den universella kraften. Det är en gåva tillbaka till universum. När kunder köper kläder önskar jag att det ska ge dem ytterligare lycka och sprida positiviteten. De ska känna sig bekväma och snygga i kläderna. Andra kommer säga till dem vad fina de är och hur väl de passar.
Försöker släppa på tabun att tjäna pengar. Det är så fult i vår kultur. Den yttersta formen av själviskhet. Om jag tjänar pengar på att använda mitt hjärta och mina händer för att skapa i denna värld är det i enighet med universums önskan. Livet vill leva. Livet vill uttrycka sig i oändlig mångfald. Karma yoga.
Arbetet med resorna, planering och tankar känns närmare modern. Det är enklare att se kopplingen och känna uppdraget i den affärsidén för att det går ut på att vara i naturen och låta henne läka oss. Det går ut på att se henne, att känna henne. I hennes tjänst. Arbetet med kläderna är längre bort för att det utspelar sig i en virtuell värld som våra hjärnor byggt. Internet. Det tillhör henne likaväl som havet eller regskogen gör i en annan form. Vi har skapat detta nätverk för oss av en anledning. En form för oss att se det kollektiva medvetandet i en materiell form.
Det är kluriga saker detta. Att ställa om mina tankemönster. När jag vaknar på morgonen vill jag fråga mig själv hur jag vill uttrycka mitt hjärtas vibration idag. Vad önskar jag göra idag? Hur tar sig kreativiteten i uttryck just idag? Mailen kan jag kolla sen. Skapandet kommer alltid först. Fri från tanken att det ska komma något tillbaka. Jag skapar för skapandets skull. Vad utkomsten blir är inte viktigt.
Nu dagas det nya tider för min lilla verksamhet. Vi börjar nu att arrangera yogaresor till Peru! Eftersom detta nu är mitt andra hem känns det helt naturligt att detta är nästa steg i livet. Detta land är som en enda stor kakburk med godsaker att se, uppleva och känna. Min önskan är att kunna förmedla moder jords vibration och vad vi kan göra för att hjälpa henne. Att öppna våra hjärtan och att arbeta tillsammans i denna otroligt spännande tid i jordens historia.
Det finns en yoga som heter Karma yoga. Det har inget med karma att göra. Yoga betyder förening och att uppnå enighet i kropp, sinne, själ och hjärta. Denna upplysning och enighet kan man uppnå och arbeta mot på olika sätt enligt den yogiska traditionen. I västvärlden ligger fokus mest på den fysiska träningens utförande av asanas (yogaställningar eller övningar.)
En av dessa vägar heter Karma yoga och det innebär att du genom arbete finner enighet. Att tillägna ditt arbete, din kreativitet, dina idéer till universum och till kärleken som vår värld består av. Att låta dig vara ett verktyg för det högre syftet. Ditt arbete är en gåva tillbaka till det som skapade dig. Detta är Karma yoga.
När jag fick höra detta på min lärarutbildning som jag gjorde i Cusco nu i oktober fick jag en rejäl aha-upplevelse. Jag har länge sökt kopplingen mellan andligheten och nuets tid vid datorn. Jag har förstått det på ett högre plan och i det stora hela men inte hittat det när jag väl sitter och jobbar med något och tänker på detaljer. Karma yoga är kopplingen. Allt mitt arbete i varje stund, varje idé, varje email är en gåva. Min gåva till världen.
Tanken med resorna med yoga och hisnande naturupplevelser är att tillägna de till moder jord. Att hjälpa dig att öppna dig för hennes kärlek till dig. Att älska alla hennes barn lika mycket. Från myrorna till din granne.
Vår start är här i Amazonas regnskog. Utanför Puerto Maldonado i sydöstra Peru. Härifrån tar vi oss till Cusco, med flyg 45 minuter, och Machu Picchu och sen till playan i norr där jag var förra vintern. Hela resan tar ca tre veckor. Mycket mer kommer! Låter det intressant? Hör av dig till mig om du vill veta mer. Miriam@makilaclothing.com.
Nu när sommaren är över för denna gång sätter jag igång med skrivandet igen. Det är jättekul!
Idag har det varit något som vill ut. Jag försöker ta reda på vad det är. Försöker att hitta på smarta marknadsföringsidéer. Jag vill jobba, jag har energi och motivation men jag försöker ta reda på vad jag ska pyssla med. Dagens varubrev är klara och lämnade till brevbäraren. Tipset är iväg till Damernas Värld. Analytics är kollad för att se hur många som besökte sidan igår. Försöker att få saker gjorda. Men under en kort promenad genom skogen kom jag på att jag bör ge efter. Låta inspirationen göra jobbet. Låta det komma till mig. Vara stilla i sinnet och sluta leta och försöka. Om jag stillnar och lyssnar, då kommer idéerna.
Anna Lissjanis har igång en tävling på sin blogg där man kan vara med och tävla om två set Yoga Paws. Kolla in här för att vara med i tävlingen. Hon har även en smart flaska med bland vinsterna som passar perfekt för springturen.
Sitter just nu på en sandstrand och skriver detta. Vågskvalp, flugor och sand på mina fötter. Denna tiden på året är magisk härute på Kosteröarna. Det är stilla, de flesta har åkt hem till sina städer. Till sina jobb. Kvar är jag, solen och min dator. Tid för reflektion och lugn njutning av ljuset som hör sensommaren till. Det börjar bli mörkt på kvällen igen. Vila.
Denna sommar har varit helt fantastisk. Mycket mycket har hänt med min lilla business. Jag ser verkligen fram emot hösten och vad som komma skall. Jag har verkligen tagit mig upp ett jättekliv. Om du har läst det nuvarande numret av den svenska yogatidningen Yoga för dig har du kanske sett att vi finns med på två sidor med kläderna och med Yoga Paws. Kul!
Snart ska jag ut och fara i världen igen och jag njuter av lugnet på min lilla ö. Det är lätt att bli hemmablind… Hoppas du är sugen på att hänga med i höst! Det blir full fart kan jag lova!
Jag vill skapa mig möjligheter just nu för att kunna resa till Malaysia i augusti. Nu är tiden att köra igång med sommarens alla idéer och aktiviteter. Men varför känns det för mycket? Varför omvandlas en önskan, en idé, till något som måste ske nu med en gång eller aldrig? Det blir då en press istället. Varför är det så? Tror inte hjärnan på mig när jag säger, det kommer en tid till det. Inte just nu, nu har jag andra grejer att göra?
Ofta finner jag mig själv göra just de saker som jag trodde var förbi. Som var en tyngd. Självklart blir inte alla infall, alla idéer till verklighet. Det sållas ut till det som är mest relevant för helheten. Det jag önskar är att kunna låta kreativiteten vara fri och låta idéer komma och gå utan att de ska omvandlas till något negativt.
Nu har jag tre hemsidor och ytterligare en på ingång att jobba med samt min egen business. Inför sommaren med min butik och yogaklasserna som ska marknadsföras lokalt och på nätet. En del att greja med… Men det är ju jättebra! När jag har egen företag
Jag är rädd för min egen stress. Stress skrämmer mig. Jag vill att arbetsuppgifterna ska kunna utföras i lugn och ro. Varför är det en utmaning? När jag väl sitter med en uppgift är det enkelt att bli uppslukad av det jag gör i stunden men frågan är vad exakt av allt jag ska välja att göra. Då står de andra delarna stilla.
Eller är det helt enkelt tiden på året? Inför sommaren brukar det vara så här. Eller hur? Njut av våren, solen och alla blommor. Det är nu vi lever.
Efter ett tag av stillestånd under tiden då jag reste hit till Sverige börjar nu saker och ting röra på sig igen. Nu är det full fart med planering och marknadsföring inför sommarens bravader på Sydkoster. Mina yogaklasser kör igång på måndag nästa vecka och kommer pågå varje måndag och lördag under hela sommaren.
Yogan är en nödvändighet för mig att hålla mig i balans fysiskt och mentalt då allt datorjobb är onaturligt för kroppen. Blir väldigt stelt i rygg och axlar. Det gäller att skapa en balans och upprätthålla den. Det kräver en viss insats av disciplin. Min kropp längtar efter regelbunden yoga igen. Annars gör jag lite här och där och det är välgörande men en ordentlig en och en halv timme två gånger i veckan är fantastiskt skönt och jag märker snabbt förändringar i kroppen. Hållningen blir rakare. Mer stabilitet i magen och i ryggen och mer öppen höften. Sömnen blir bättre och kontakten med min kroppen blir tydligare igen.
I sommar kommer jag ha en butik i samma lokal som yogan där det även kommer att pågå en unik och exklusiv konstutställning med glas och keramikalster av min mamma Monica Ljungberg-Öhrn. Se mer av hennes konst här. Info om allt vi har på gång finner du på Ateljé Lövås hemsida. Har du vägarna förbi Sydkoster, titta förbi!
Som du säkert vet gör jag även hemsidor och det är mycket att lära mig och kräver fokus och koncentration. Det gäller att jag tar hand om mig själv så jag har energi till detta intensiva jobb. Det är jätteroligt!
Det är mycket att planera inför sommaren och en stressaning smyger sig in. Det regniga aprilvädret lurar mig och säger att det är långt kvar till sommaren. Mycket snart är det maj! En sak i taget i lugn och ro.
Lyssna på det här. Skickar med sköna vibbar från Sydamerika till dig.
I kontakt med mig själv. I kontakt med det som vibrerar runt om oss och rakt genom oss i varje stund. Av det vi består. Att tillåtas att att bara vara i fältet. Existerande i vår sanna sanning. I kontakt med världsalltet. Vi finns är för att det finns. Av kärlek våra beståndsdelar hållls ihop. Med hjärtat som vägledare tar vi nästa steg på vår livsbana. Vår varelse alltid helig.
Jobb ligger framför mig. Vill så mycket. På något sätt är tankens snabbhet alltid framför mig och en del av min hjärna förväntar sig att allt ska vara färdigt redan. Jag har ju redan tänkt på det! Varför är det inte redan verklighet? Märkligt…
Tror att jag behöver lära mig att planera. Har en hel del olika projekt på gång. Någon som har några bra tips?
Är tillbaka i Sverige nu och sommar på Sydkoster hägrar. Hoppas innerligt att Manuel kommer att få sitt visum och vara här med mig. I augusti åker vi tillbaka till Peru. Hoppas vi kan ta oss till djungeln då. Vill jättegärna uppleva en riktig regnskog. Peru känns redan så hemvant att den kittlande känslan av att resa har lugnats. Det är ju hem nr 2.
Lunchrast på stranden. Havsbrisen svalkar mig där jag ligger på min sarong under ett tak gjort av palmblad och bambupålar. Det turkosa havet glittrar lättjefullt i middagssolen. Det är högvatten och vågorna sköljer hela vägen upp på stranden. Sträcker sig lite längre för varje andetag. Vill blöta lite mer av den torra sanden. Här i gränslandet. Mellan kropp och själ. Mellan hav och land.
Har redan ätit upp min kyckling från igår med grönsaker som jag tagit med i en plastlåda ända från Sverige. Den lilla lådan med illgrönt lock inger en känsla av hemtrevnad. Är det inte märkligt hur nostalgi kan finnas i de mest ringa föremål? Plastlådorna som alltid är ett irritationsmoment hemma där de alltid är för många och de håller inte ordning på sitt eget lock. Här i det främmande landet blir den istället upphöjd till en uppskattad ägodel.
Några damer iförda färggranna saronger och vidbrättade hattar går förbi vid vattenbrynet. De stannar upp vid en försäljare och köper bananchips. Försäljaren går mot mig och gläntar på locket av sin papplåda. Han säger något men jag har musik i öronen och hör inte riktigt vad han säger. Jag skakar på huvudet och ler artigt. Två killar som jag såg för en stund sedan kommer gåendes tillbaka från andra hållet. De ser exakt likadana ut så när som på att den ena är vit på ryggen av ett tjockt lager solkräm. En bit ut i vattnet åker en jet ski envetet omkring med sina två passagerare kutryggiga ut av sina flytvästar. De planterade palmerna vajar i brisen. De har redan sett allt. De vajar vidare och funderar på sina kusiner på andra sidan av den väldiga oceanen. På öarna där palmer kan välja själva var de vill tillbringa sitt liv.
Min lunchrast är snart slut. Ett snabbdopp sen tillbaka och fortsätta dagens jobb. Idag är en bra dag. Vill jobba trots att den förföriska stranden försöker att få mig att stanna.
Jag väntar och längtar. Känner mig som om jag hänger i luften och inte får sätta fötterna på marken och ta nästa steg vidare. Ser det som komma skall och blir otålig. Låt mig gå dit där det kommer hända! Men här hänger jag i luften som ett regnmoln tungt av fukt med den högsta önskan att falla till marken och förena mig med livets eviga dans. Den som alltid finns, den som aldrig upphör. Glömmer nuet. Det är olikt mig att vara blind för paradiset jag befinner mig i. Min kontakt är alltid stark.
Jag vill komma till mitt hjärtas trädgård. Här hänger doften av jasmin och kaprifol som slöjor i den stilla kvällen. Månen lyser upp de fullt utslagna rosorna. Rosor av denna storlek har jag aldrig tidigare skådat. En djupröd sammet. Vidare längs stengången ser jag fröken Hibiskus och alla hennes systrar. Det finns inte ens ord att beskriva deras färger. De utstrålar glädje och visdom. Deras perfektion innehåller världens hemligheter. Allt som någonsin hänt och allt som möjligtvis kan hända. De vet.
I min hjärtas trädgård finner jag en utsirad bänk. Framför mig breder havets vidder ut sig. Havet av min frihet. Havet av min kärlek. Lika djupt som de djupaste oceaner. Lika oändlig som tiden själv. Här kan jag vila. I väntan på att jag får ta nästa steg.
Ser en sköldpadda komma upp till ytan och andas från där jag står på balkongen. Det är redan varmt. Klockan är bara halv nio på morgonen. Fören på alla fiskebåtar är vända åt samma håll. Jag är lite rastlös. Igår var jag här i huset hela dagen. Gick inte ens till stranden. Ska jag vända på rutinen idag? Gå ut en sväng nu istället? Kan ta en promenad längs stranden och titta hur vågorna ser ut borta vid surfstället. Kommer jag få dåligt samvete för att jag inte sitter vid datorn? Verksamheten står inför en stor expansion och ännu har inget hänt. Jag är nervös, otålig och lite skraj på samma gång. Tänk om…, tänk om… med många olika ändelser upprepas i huvudet. Drömde inatt om att jag reparerade något och provade hur det kändes. Undra vad jag reparerade? Söker att skapa en struktur men vet ej hur. Känns som att jag har många saker att göra med jobbet men kommer inte på något. Jag ska nog gå ut en stund. På med sportbhn och ut med mig. Glömmer den fantastiskt vackra världen som sköldpaddan vill påminna mig om. Tack för påminnelsen.
Skönt att höra